Nu under bokrean så köpte jag ju bland annat böcker till för att underhålla den morbida sidan och då fick den här boken följa med mig hem.
Charlotte Greigs Femtio seriemördare. Hur blev de sådana monster? I början av boken kan man läsa följande text:
Det allra mest intressanta är kanske att få veta mer om seriemördarens psyke, om personen som ger efter för de dunklaste impulser en människa kan ha och förverkligar dem.
Ja, det var väl lite därför som jag köpte boken. Greig skriver att många är fascinerade av seriemördarnas dåd, hur de går tillväga och varför de mördar. Att det på något sätt bekräftar vår egen nyfikenhet kring döden. Jag tror att många är nyfikna på hur de här individerna fungerar, men jag tror också att många har svårt att erkänna det. Min mamma var här och hälsade på mig och såg boken ligga på bordet. Genast ifrågasatte hon mitt läsval, hur kunde jag läsa sånt minsann, men tre minuter senare satt hon och bläddrade i den och lyssnade knappt på vad jag pratade om, så nog hittade hon något bland sidorna som gjorde henne nyfiken allt.
Någon har sagt att alla är kapabla till ondska. Det tror jag på. Dock finns det mycket som skiljer människor åt och mycket som skiljer mördare och icke-mördare åt. Jag hade hoppats på lite djupare analyser av individerna i boken, men där gick jag lite bet måste jag säga. Greig beskriver alla seriemördare väldigt ytligt, var de föddes, hur deras barndom såg ut, vad deras brott var, hur de åkte fast och tillsist vad de fick för straff. Allt på två-tre sidor per seriemördare. Ingenstans känner jag att man egentligen redogör för varför mördarna mördar. Språket är väldigt enkelt och tyvärr känns det inte särskilt genomtänkt. Varje galning är den värsta i hela historien och visst inser jag att galningen ifråga var värst just under den tiden han eller hon verkade fram tills någon annan blev värre, men det är fortfarande störande och det känns lite för personligt beskrivet för min smak.
Boken är indelad i tretton olika seriemördarkategorier; exempelvis Mördande pedofiler, Motorvägsmördare, Demoniska älskande och Dödsänglar och vi får lära känna ökända galningar som Jeffrey Dahmer, Hillsidestryparna Kenneth Bianchi och Angelo Buono, Jack Uppskäraren, Ed Gein (som fick stå som modell för Hitchcocks Psycho), Ted Bundy, John Wayne Gacy, Aileen Wuornos (som Charlize Theron porträtterar i filmen Monster) och Fred och Rosemary West.
Ris åsido så är det fortfarande intressant att läsa om alla de beskrivna seriemördarna och vill man ha en ytlig genomgång så är boken okej. Förutsatt att man inte stör sig på språket som jag gör då.
Originaltitel: Evil Serial Killers
Ursprungsland: Storbritannien
Utgivningsår: 2005
Läst på: Svenska
Översättning: Ann Margret Forsström
Antal sidor: 205 sidor
ISBN: 978-1-84837-352-5
Förlag: Barthelson Förlag
Alla ni som har pluggat på senaste eller pluggar just nu har alldeles säkert fått ett Mecenatkort någon gång. Jag hade inte en susning om varför kortet hette så under början av min studietid och inte brydde jag mig särskilt mycket heller. När jag sen läste litteraturvetenskap så lärde jag mig dock att mecenat är ett epitet med gamla anor, ända tillbaka till forntiden faktiskt. Personen vars namn som har inspirerat till det hette Gaius Maecenas och finns att skåda här till höger. Han levde mellan 70 f.Kr och 8 f.Kr och var en av Roms mest inflytelserika män och rådgivare åt självaste kejsare Augustus. 
