En hyllning till alla er, bokbloggarvänner!!

Av de vänner jag umgås med, av de jag träffar dagligen så är det ytterst få av dem som har ett så pass stort intresse för litteratur som gör att jag slipper ägna mig åt en kvarts förklaring av vilken bok som är vilken och skriven av vilken författare som gjorde vad när, innan jag kan komma till min poäng som totalt har förlorat sin mening då den egentligen inte betyder något om den jag ska berätta den för inte vet vad eller vem jag pratar om, till den poängen jag hann glömma bort under hela långa förklaringskvarten.

(andningspaus)

En begränsad mängd av vännerna har läst den här bloggen och det ser inte ut som att de kommer att börja läsa den snart heller. Men det gör mig inget. Alla har vi olika intressen och alla kan inte göra som jag och gilla att köpa böcker mer än vad jag till exempel gillar att se hur Carrie brottas med alla sina kärleksproblem med Aidan och Mr Big och "What's his face" i Sex and the City, serien som större andelen av mina vänner gillar. På grund av detta så har jag säkerligen känt mig lite ensam då och då eftersom jag sällan har kunnat uttrycka mina litterära tankar för någon som jag känner faktiskt förstår exakt vad jag menar och som inte dömer mig. Därför började jag bokblogga. Och jag lärde känna er, alla medbokbloggare. I början så var jag rädd för att skriva "fel", jag var rädd för att inte vara tillräckligt bildad, jag var rädd för att bli dömd, stämplad som knasig för vad jag väljer att läsa. Jag möter litteraturen och läsande med ett öppet sinne och jag ser ingen vits med att dissa någon som väljer att läsa en bok som jag kanske inte skulle välja att läsa. Självklart kommer vi att tycka olika och tråkigt vore det väl annars. Alla intryck är bra intryck. De har gjort er till dem ni är. De har gjort mig till den jag är. Framför allt var jag rädd för att inte känna mig med i gemenskapen. För gemenskap finns onekligen bland Sveriges bokbloggare. Ni är verkligen helt fantastiska. Ni är prestigelösa, öppna och ni dömer inte.

Så med det sagt vill jag gå tillbaka till ett bloggpris jag fick för ett tag sen, Beautiful Blogger-priset. Då valde jag inte ut sju bloggar för jag kunde i ärlighetens namn inte välja. Men nu vill jag vara sådär lagom smörig och faktiskt ge er alla detta pris. Som tack för att jag får vara med i gemenskapen, som tack för att ni inte dömer mig, som tack för att jag inte behöver ha en förklaringskvart innan jag kan komma till poängen jag har glömt, som tack för att ni förstår mig ändå. Jag hoppas verkligen att jag får chansen att träffa er någon gång. Tack helt enkelt.